Del 4 

När jag stänger skoldörren bakom mig ser jag Sandra.

Hon sitter på en gunga längre bort på skolgården.

Men så fort hon ser mig reser hon sig upp och går iväg.

Nästa dag när jag kommer till skolan är fortfarande allt som vanligt.

Alla ignorerar mig när jag går i korridorerna. 

Jag går in i klassrummet och sätter mig vid min bänk.

Amanda som sitter framför mig vänder sig om och glor på mig.

- hej! 

- hej, stammar jag.

- hörde om festen, hon blåser en stor rosa tuggumibubbla och spräcker den

4 cm från mitt ansikte. 

Jag kollar ner i bänken och låtsas att jag inte hör henne.

Inte så lyckat va?!

Jag låtsas fortfarande att jag inte hör henne. 

Lyckligtvis kommer vår lärare Layla in då och Amanda vänder sig om. 

När lektionen är slut reser jag mig och börjar gå ut.

Plötsligt, försent märker jag att Alex har satt krokben för mig.

Jag trillar och slår i handleden.

Jag reser mig argt upp och vandrar ut ur klassrummet.

Bakom mig hör jag Amanda skratta.

Vad har hänt? 

Efter festen har alla blivit konstigare och konstigare.

hej! sitter just nu i ett tåg på väg till Flygplatsen som sen ska flyga oss till Japan!

Jag kommer vara i Japan i 2 veckor men inget kommer förändras med bloggandet,

jag har tidsinställt inlägg fram tills jag kommer hem :) ( var fjärde dag)

Det kommer bli såå kul :D. 

Det var nog allt, väldigt kort inlägg    men jag är inte så bra på att göra personliga inlägg.

( tror jag kommer blogga lite från Japan också men är inte säker )

del 5

Jag vaknar nästa dag av min katt Sally, som slickar mig i ansiktet.

Jag reser mig upp och tänker igenom vad som har hänt.

Den där kvällen för 4 dagar sen känns så länge sedan.

- ____ kom, skynda dig! festen börjar snart! Ropar Sandra.

- Jaja vänta jag kommer!

Sandra kom och satte sig vid mig.

- vill du veta en hemlis? hon såg plötsligt allvarlig ut.

- mm.

- på ett vilkor! Att du lovar att aldrig berätta den!

- lovar och svär! 

- okej! Hon lutade sig fram mot mitt öra.

Jag har ADHD.

- va? viskar jag.

- det är sant. Lova att du inte berättar för någon! Det

är bara du och mina föräldrar som vet om det.

Varför varför, om hon inte hade berättat hemlisen hade jag inte

stått här idag med ett samvete som bultar inne i mitt huvud!

Åhh!! Och om jag inte hade sagt till Ally, då hade det inte hänt.

Jag känner hur tårarna tränger upp ur ögonen.

Jag kastar mig på sängen.

Sally hoppar förskräckt undan.

Mamma ropar från köket att jag ska komma och äta.

Jag tänker inte ge upp!

Jag reser mig torkar bort tårarna och går ner för att äta.

När jag kommer till skolan kommer plötsligt en tjej som heter Lovisa fram till mig.

- Vafan har Sandra gjort dig??!!!

Jag försöker gå förbi henne men hon ställer sig i vägen.

Hallå! Svara!

- kan du akta på dig?

- Nej inte förren du har svarat!

- Förlåt, men det här är en något mellan oss två,

så du behöver inte lägga dig i!

- Jo för hon är min kompis!

- Snälla akta på dig. 

Äntligen flyttar hon på sig.

Jag går raskt därifrån. Vad var det där?

Det blir ju bara värre och värre det här! Jag går in i klassrummet

och sätter mig på min plats. Sandra sitter längst fram med sina tjejkompisar.

Jag har suttit själv ända sen den där dagen.

Dagen då allt gick fel. 

del 2

-Fanny!!!

- Ja.. vad är det? svarar jag.

-Vafan, det var ju din tur att diska!! Mamma trodde

det var min tur och blev skitsur på mig!!

- förlåt då!

- aja, men jag kom egentligen hit för att berätta att vi ska åka till 

liseberg på fredag med kusinerna och mamma undrar om du

vill hänga med?

- okej, jag säger till henne sen om jag vill eller inte! Gå nu, svarar

jag. 

Sissi, min syster är 3 år äldre än mig alltå 16. 

Det ända hon bryr sig om är mode och smink.

Och killar förstås...

Hon är hemma ungefär 3 gånger i veckan, resten av veckan

är hon hemma hos sin pojkvän.

När mamma kommer hem har klockan redan blivit 7.

 Jag funderar om jag vill hänga med till Liseberg.

Det spelar väl egentligen ingen roll.

Är jag hemma kommer jag vara själv.

Är jag på liseberg kommer jag också vara själv för att jag är

höjdrädd och inte ens vågar åka nyckelpigan.

Kanske bäst att vara hemma, då kan jag komma på ett sätt

att få Sandra att förlåta mig.

- mamma?

- ja, vad är det?

- jag tror inte jag hänger med till Liseberg.

- okej, är du säker?

- mm. 

Borde jag säga någonting om Sandra, om skolan?

Om hemligheten som råkade komma ut? 

Jag orkar inte... 

Jag önskar att allt hade varit som vanligt.

Att jag hade kommit ut ur ytterdörren imorse

bredvid Sandra som det brukade vara.

Att jag skulle komma till skolan, prata om det nya discot

och sånt som vi brukade göra.

Jag önskar att jag den där kvällen på discot inte hade berättat

för Ally om Sandras hemlighet!

Men nu är allt gjort och går inte att göra om.

kapitel 1

driiiing.

jäkla väckarklocka!

Jag går upp och trycker ner avstängningsknappen.

Jag drar snabbt på mig ett par jeans och en tröja och går sen

ner för att äta.

jag kollar ner i marken, medans jag vandrar iväg mot skolan.

*smof*

-åh gud förlå... , jag avbryter mig, den jag krockat med är ingen 

mindre än Sandra.

Hon kollar på mig, hon ser väldigt trött ut. Som att hon hade

suttit uppe hela natten.

Jag skäms lite, men så stor grej var det väl ändå inte.

Sandra vandrar fort iväg.

Jag vill egentligen skrika efter henne att jag är jätteledsen,

men istället står jag bara där helt stum. 

När jag kommer fram till skolan står alla hennes kompisar och glor

på mig som om jag vore en mördare.

Jag börjar bli sjukt irriterad på detta, det är inte så stor grej som dom 

gör det till!!

För första gången sen jag började Beckaskolan sitter jag själv

på alla lektioner, i matsalen och har ingen att vara med på rasterna.

Varje år flyr 14.000 barn till sverige från fattigdom, krig, förföljelse, övergrepp eller våld!

Väl här får barnen fortsatt sina rättigheter kränkta!

FLYKTEN SLUTAR HÄR!!! 

skriv på namninsamlingen på unicef:  http://unicef.se/flykten-slutar-har

!! Detta måste få ett stopp!!  

Hej! Jag är lina!
Det här är min blogg :) här kommer jag lägga ut mina berättelser!
Hope you enjoy it!
Berättelse #1 kapitel #prolog




Prolog

- Kazzy, vem tror du att du är?!
Jag kollar ner i marken.
"Hallå, kazzy??!"
- förlåt, mumlar jag
- hur kunde du?!
Jag litade ju på dig!!!
Varför?
Först nu såg jag att Sandra hållde på att börja gråta.
Det var egentligen inte det att Jag råkat berätta hennes hemlighet, utan att hon hade trott att hon kunnat berätta något för mig, hon hade litat på mig.
- förlåt, har jag ju sagt!
Sandra blir helt tyst, sen vänder hon sig om och rusar därifrån!
Varför ska just allt vara mitt fel?
Jag sjunker ner i en stol.
Varför ska just allt vara mitt fel?...