The light del 1 av 24.

Hej! detta är första delen på min julkalender, det kommer bli 24 delar, en varje dag i december
fram till 24 december alltså :) (vore kul om någon orkade läsa :) men jag tvingar ingen och man ska
bara läsa om man vill)

Det skulle bli fantastiskt, inget kunde gå fel.
Vi skulle åka till mormor på fredag och dagen efer skulle vi allihopa åka till kusinerna i Kiruna.
Men tydligen så kunde det bli fel.
Jag ska berätta allt.

Jag öppnar dåsigt ögonen.
jag tittar på väckarklockan.
05.36
Jag kunde inte somna om så jag gick ner och
kokade varm choklad.
Jag slog mig ner vid frukostbordet. Utanför såg man en liten strimma av solen
som reste sig över grantopparna. Snön låg som ett täcke över
byn och en lärka satt i en björk och sjöng.
Ute på åkern syns plötsligt ett lila ljus, som sen skiftar till gult, sen grönt, blått.
Jag gnuggar mig i ögonen, som för att kolla att det inte är tröttheten som gör
att jag ser i syne.
Men ljuset är fortfarande kvar.
Jag springer till ytterdörren i bara morgonrocken, drar på mig mina läderstövlar och kastar mig ut.
Jag springer, tills det bara är några meter kvar till ljuset.
Den svävar ungefär en meter från marken.
Den är ungefär lika stor som en tennisboll och små stripor av ljus strålar ut från den.
Jag går långsamt och försiktigt längre fram.
Tänk om den är farlig borde jag gå hem?
Men jag kan inte hejda det, jag måste få röra den.
Jag sträcker ut min hand, och precis när jag ska nudda den så omvandlas den till en stor portal,
jag snubblar och trillar med huvudet före in i portalen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna vecka lämnade en mycket betydelsefull man våran värld. Han är nog den starkaste och modigaste jag vet, eller visste. Jag tycker vi alla ska ägna en minut för Nelson Mandela som kämpade hela sitt liv mot orättvisan. Han satt 27 år i fängelse men...

Novell :D      3 år sedan blir det  idag. 3 år sedan jag kom till den här ön. Men jag minns det som om det vore igår. - mamma är vi framme snart? - snart lugna ner dig! Milla sjunker djupt ner i stolen. - mamma? - ja? Vad är det g...

Det sista andetaget. Jag älskar dig, det var dom sista orden jag hörde från min mamma.Hon hade legat på sjukhus i 4 veckor, dom sa aldrig att dom gav upp hoppetmen innerst inne visste alla vad som var på gång.jag hade aldrig sett min mamma må så då...

förlåt för att jag inte skrivit på länge :( ska försöka bättra mig, ska nog inte blogga mer förren december men håll ut! Jag försöker, men jag kommer inte på något att skriva om D: ...

Del 2   Jag står utanför stuga nummer 17. Jag andas ett djupt andetag, och öppnar dörren. Den går upp med ett knarr. Jag kikar blygt in i stugan. En av tjejerna sitter vid ett bord och ritar, och den andra sitter på sängen och pillar på...